juno var helt OK faktiskt. fällde en hel del tårar och så. fattar bara inte hur man kan vilja adoptera bort sin unge liksom. skulle jag bli med barn skulle jag nog inte ens göra abort för jag skulle antagligen ta livet av mig förr eller senare pga skuldkänslor och ångest. adoptera bort är ju typ ännu värre. jag ska inte säga något har inte hamnat i den sitsen man vet ju aldrig, kanske tycker och tänker annorlunda när man väl blir med barn.

nu har jag gått ner och hämtat jordens största glas med vatten och ett inte lika stort glas med musli. ska sitta o knapra på det och kolla på nya avsnittet av the city. sen försöka sova. och snälla snälla ge mig ork till att gå upp tidigt och gå ut och gå imorgon. men då måste det ju såklart vara fint väder också.

herrå